Jag pratade nyss i telefon med en kär vän i Sverige. Eller försökte prata kanske man ska säga. Ungen var nämligen trött, förkyld (igen), mammig och jättegnällig. Hon satt i mitt knä och gnällde, skrek och grät under stor del av samtalet fast en gång ville hon gå ner men då ramlade hon genast och slog sig och ville komma till mamma igen storgråtande. Min vän har inga barn själv, hon vill inte ha några, och ännu mindre så efter nu ikväll... Det var verkligen som att alla klichéer om hur ungar kan vara blev bekräftade! Snoriga, griniga, jobbiga. Men men, det är ju inte alltid så, tur det, för då hade väl nästan ingen velat vara förälder.

Detta är ungen under ett annat telefonsamtal när hon var snäll, rolig och gullig! För att påminna mig själv. Ibland glömmer man ju nästan hur DET kan vara... Nu sover hon iaf, skönt för alla!