Slummy Mummy

Babyn är 11 månader och har lärt sig att gå på riktigt nu! *stolt mamma*

Jag ville bara visa ett lyckat familjeporträtt som jag tog häromdan.



Inte behöver väl vi gå till en fotograf?

Babyn skriker, ungen ser sjuk ut, jag är lagom ful med fånigt leende och karln syns knappt för mitt finger var ivägen för blixten.

Jag tänkte att vi kanske skulle gå till en fotograf nån gång, när ingen är alltför sjuk eller grinig. Men jag blir lite avskräckt av den gången mina föräldrar tog oss till en fotograf, jag var typ 4 år och ser jättesur ut på kortet med fula kläder för jag vägrade byta om, min syrra M ser vettskrämd ut, mamma och pappa har tillkämpade leenden. En klassiker!

Ungens favoritleksak är Rocket (från Little Einsteins på TV).



Här har hon klätt på Rocket en jacka och satt honom i vagnen.



Babyn får absolut inte leka med ungens leksaker! Bara i hemlighet när hon är på dagis...

Ungen låtsades att hon var Hello Kitty häromdan. Men sen tänkte hon ett tag och sa följande: "Nej, jag vill inte vara Hello Kitty längre för Hello Kitty har ingen mun!" Och det har hon ju rätt i. Bra, ett mindre namn att hålla reda på.

Tack för bidragen till tävlingen om vad babyn ska kallas när hon snart inte är en baby längre. Jag byter namn efter ettårsdagen i mars. Lillungen och lillasyster var populära förslag men de är lite långa. Vinnaren är..........

Lillan!

Detta förslag kom från min smarta vän CC och även från min faster I-L. Tack!

Hoppas att alla läsare får en bra alla hjärtans dag! Och om någon inte får det så, äh, det är bara ett kommersiellt jippo anyway.

detta kortet fick jag... :)

... och så här kan det gå om man vänder ryggen till i ett par minuter! (men hon kan äta fint själv)

Några personer har påpekat att babyn snart inte är en baby längre! Så vad ska jag kalla henne? Jag tycker inte om att nämna barnens riktiga namn i bloggen, tycker att det blir för personligt då... (även om den skarpögde säkert har snappat upp vad de heter). Lämna förslag här som en kommentar!

När jag var liten så låtsades jag alltid att jag hette olika namn och jag blev arg om nån kallade mig för mitt riktiga namn. Nu har ungen börjat med detta. Hon heter alltid nåt från de TV-program som hon gillar fast det är svårt att hänga med för hon byter hela tiden. Även om man försöker, tex "Strawberry girl, vill du ha nåt att äta?". "Nej jag är June!". Och hennes riktiga namn får man såklart aldrig använda. Och inte babyns heller. Jag frågade om ungen och babyn har försvunnit. "Ja de har försvunnit och de kommer aldrig tillbaks". Häromdan så skulle karln borsta tänderna på ungen och hon var krånglig, så han sa: "Let me brush your teeth, will ya!". Ungen sa argt: "No I'm not 'will ya', I'm Angel cake!"

mina älsklingar...

Babyn är sjuk, hon har varit sjuk i 5 dagar nu med svår diarre. Vi gick till doktorn igår och han sa att hon inte skulle dricka mjölk. Nu idag har hon varit sämre än någonsin, medtagen och nästan apatisk. Men sen kom jag på i samråd med min kära mor att hon nog var uttorkad så hon fick en stor flaska mjölk och nu är hon lite käckare. Hon har bajsat typ 7 gånger idag. Stackars liten.

Babyn är 10 månader och hon försöker lära sig att gå. Hon kan stå själv och sen ta ett steg och kasta sig i någons famn, det är väldigt duktigt tycker vi. Ungen var 14 mån när hon lärde sig att gå men hon pratade nog mer i samma ålder. Barn är så olika, det är kul. Idag är babyn sjuk, hon har feber och dålig mage, hon sover på mig just nu. Visst är pyjamasen gullig?

Reward charts är poppis i England, finns det föräldrar som använder det i Sverige också? Meningen är att barnet ska belönas när det är snällt genom att åka upp till högre nummer och åka ner när det är bråkigt. Sen när (om) det kommer till målet så får det en present... Jag gjorde en häromdan till ungen! Fast vi vet inte om det funkar ännu, vi får se.

här står raketen på ruta 1 för hon var snäll och åt all sin mat

The Dummy Fairy (napp-fen) kom i lördags! Ungen och karln var ute och shoppade, och under tiden samlade jag in alla napparna från sängen och la 2 stora paket där istället tillsammans med bilden på Dummy Fairyn. Sen när jag hörde dem utanför dörren så öppnade jag snabbt fönstret i ungens rum och sprang sen tillbaks ner. Jag sa "jag hörde nåt från ungens rum, det är bäst att vi tittar om det har hänt nåt". Vi gick in i rummet och ungen sa "presenter!". Karln sa: "åh titta fönstret är öppet, det måste ha varit dummy fairyn som har flygit in". Ungen letade lite efter napparna och konstaterade sen att de var borta. Hon sa inget mer om det utan började öppna presenterna. Sen på kvällen grät hon i ungefär 5 minuter men lugnade sig sen och somnade snällt utan napp. Så det gick bra!

denna bild är från när hon var 1 månad... nappen är nästan lika stor som huvudet!