Vems ide var det att skaffa barn?

Den frågan har jag ställt till karln rätt ofta på sistone, halvt på skämt halvt på allvar... kanske för att babyn väcker mig på nätterna och ungen är i nån slags trotsålder. Men sen när ens barn är så himla söta som de kan vara, då glömmer man allt och bara älskar dem, så klart!



(babyn har fortf blåa ögon om nån undrar, fast de ser väldigt mörka ut här)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0