Vi funderar på att flytta till USA, kanske till sommaren. För några månader sen började vi den långa processen att ansöka om ett green card till mig. (Karln är amerikan, det är därför jag kan ansöka om det.) Det har varit många formulär, massor med papper, polisrapport, läkarundersökning... och i tisdags kl 8.00 var det dags för intervju på amerikanska ambassaden i London. Jag kom in efter lång kö till säkerhetskontrollen och gick på toa. När jag satt på toa så hör jag mitt nummer kallas... hjälp! Snabbt drog jag upp byxorna, rafsade ihop mina grejer och sprang till fönster nr 1. Det var en rätt sur och avig tant som samlade in diverse formulär och dokument från mig och sa till mig att betala några hundra dollar. Sen fick jag vänta i kanske en halvtimme och så var det dags för intervju. Denna gången var det en trevlig kvinna bakom ett annat fönster. Hon frågade några frågor, tex: var bor din man, ska du flytta till USA med honom, har han bankkonton i USA, har han släkt där, ska ni skicka över era grejer, har du någonsin haft problem med rättvisan? Jag svarade ja på alla dessa frågor utom den sista. Sen var jag beredd på att visa bevis på att vårt äktenskap är på riktigt, som jag hade med mig. Men det behövdes inte. Efter att intervjun hade pågått i ca 5 minuter fick jag hålla upp högra handen och svära på att allt jag sagt och fyllt i var sant, bland annat att jag inte tänker utöva bigami eller vill försöka störta den amerikanska regeringen. Sen sa hon: Jag ska godkänna ditt visa!