Slummy Mummy

Sen ett par veckor tillbaks så ammar jag inte babyn längre! Hurra, mina bröst är mina igen! Och hon klarar sig utan mig! Det var inte direkt planerat att amma såpass länge, men hon tyckte så himla mycket om det och hon åt väldigt dåligt innan och tog inte flaskan så bra, så det kändes svårt att sluta. Plus att jag tyckte om det också. Det går inte riktigt att förklara hur det känns att ge sin baby mjölk precis som alla andra däggdjur gör... Jag antar att klyschorna stämmer: fantastiskt, naturligt, gosigt, etc. Fast samtidigt är det jobbigt också och man kan bli lite konstig av amningshormonerna tycker jag. Men å andra sidan slipper man mensen! Nåt som också är bra är att man kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt! Jag har redan blivit tjockare igen nu känns det som. Och så ville jag bara säga en sak till, om det är nån som tror att tuttarna blir helt förstörda av amning så är det inte sant. Jag vill gärna uppmuntra till amning, så om det är nån som hittar min blogg pga detta inlägg så får ni gärna fråga frågor ifall ni har problem!

Jag och babyn i våras (här var jag fortf lite gravidtjock och slummig nybliven tvåbarnsmor)

Här är dagens fynd från charity shopping... cowboyhattar!

"Jag ska ta kort på er, titta på mamma!"


"Åh nej babyn, inte ta av hatten!"


We got it, that's a wrap... (fotomodellspråk)

Babyn är 11 månader och har lärt sig att gå på riktigt nu! *stolt mamma*

Jag ville bara visa ett lyckat familjeporträtt som jag tog häromdan.



Inte behöver väl vi gå till en fotograf?

Babyn skriker, ungen ser sjuk ut, jag är lagom ful med fånigt leende och karln syns knappt för mitt finger var ivägen för blixten.

Jag tänkte att vi kanske skulle gå till en fotograf nån gång, när ingen är alltför sjuk eller grinig. Men jag blir lite avskräckt av den gången mina föräldrar tog oss till en fotograf, jag var typ 4 år och ser jättesur ut på kortet med fula kläder för jag vägrade byta om, min syrra M ser vettskrämd ut, mamma och pappa har tillkämpade leenden. En klassiker!

Ungens favoritleksak är Rocket (från Little Einsteins på TV).



Här har hon klätt på Rocket en jacka och satt honom i vagnen.



Babyn får absolut inte leka med ungens leksaker! Bara i hemlighet när hon är på dagis...

Ungen låtsades att hon var Hello Kitty häromdan. Men sen tänkte hon ett tag och sa följande: "Nej, jag vill inte vara Hello Kitty längre för Hello Kitty har ingen mun!" Och det har hon ju rätt i. Bra, ett mindre namn att hålla reda på.

Tack för bidragen till tävlingen om vad babyn ska kallas när hon snart inte är en baby längre. Jag byter namn efter ettårsdagen i mars. Lillungen och lillasyster var populära förslag men de är lite långa. Vinnaren är..........

Lillan!

Detta förslag kom från min smarta vän CC och även från min faster I-L. Tack!

Hoppas att alla läsare får en bra alla hjärtans dag! Och om någon inte får det så, äh, det är bara ett kommersiellt jippo anyway.

detta kortet fick jag... :)

... och så här kan det gå om man vänder ryggen till i ett par minuter! (men hon kan äta fint själv)

Några personer har påpekat att babyn snart inte är en baby längre! Så vad ska jag kalla henne? Jag tycker inte om att nämna barnens riktiga namn i bloggen, tycker att det blir för personligt då... (även om den skarpögde säkert har snappat upp vad de heter). Lämna förslag här som en kommentar!

När jag var liten så låtsades jag alltid att jag hette olika namn och jag blev arg om nån kallade mig för mitt riktiga namn. Nu har ungen börjat med detta. Hon heter alltid nåt från de TV-program som hon gillar fast det är svårt att hänga med för hon byter hela tiden. Även om man försöker, tex "Strawberry girl, vill du ha nåt att äta?". "Nej jag är June!". Och hennes riktiga namn får man såklart aldrig använda. Och inte babyns heller. Jag frågade om ungen och babyn har försvunnit. "Ja de har försvunnit och de kommer aldrig tillbaks". Häromdan så skulle karln borsta tänderna på ungen och hon var krånglig, så han sa: "Let me brush your teeth, will ya!". Ungen sa argt: "No I'm not 'will ya', I'm Angel cake!"

mina älsklingar...

Babyn är sjuk, hon har varit sjuk i 5 dagar nu med svår diarre. Vi gick till doktorn igår och han sa att hon inte skulle dricka mjölk. Nu idag har hon varit sämre än någonsin, medtagen och nästan apatisk. Men sen kom jag på i samråd med min kära mor att hon nog var uttorkad så hon fick en stor flaska mjölk och nu är hon lite käckare. Hon har bajsat typ 7 gånger idag. Stackars liten.

Babyn är 10 månader och hon försöker lära sig att gå. Hon kan stå själv och sen ta ett steg och kasta sig i någons famn, det är väldigt duktigt tycker vi. Ungen var 14 mån när hon lärde sig att gå men hon pratade nog mer i samma ålder. Barn är så olika, det är kul. Idag är babyn sjuk, hon har feber och dålig mage, hon sover på mig just nu. Visst är pyjamasen gullig?

Reward charts är poppis i England, finns det föräldrar som använder det i Sverige också? Meningen är att barnet ska belönas när det är snällt genom att åka upp till högre nummer och åka ner när det är bråkigt. Sen när (om) det kommer till målet så får det en present... Jag gjorde en häromdan till ungen! Fast vi vet inte om det funkar ännu, vi får se.

här står raketen på ruta 1 för hon var snäll och åt all sin mat

The Dummy Fairy (napp-fen) kom i lördags! Ungen och karln var ute och shoppade, och under tiden samlade jag in alla napparna från sängen och la 2 stora paket där istället tillsammans med bilden på Dummy Fairyn. Sen när jag hörde dem utanför dörren så öppnade jag snabbt fönstret i ungens rum och sprang sen tillbaks ner. Jag sa "jag hörde nåt från ungens rum, det är bäst att vi tittar om det har hänt nåt". Vi gick in i rummet och ungen sa "presenter!". Karln sa: "åh titta fönstret är öppet, det måste ha varit dummy fairyn som har flygit in". Ungen letade lite efter napparna och konstaterade sen att de var borta. Hon sa inget mer om det utan började öppna presenterna. Sen på kvällen grät hon i ungefär 5 minuter men lugnade sig sen och somnade snällt utan napp. Så det gick bra!

denna bild är från när hon var 1 månad... nappen är nästan lika stor som huvudet!

Min kära vän B kommenterade att en bild liknar Venus födelse. Vad tycker ni?

Slummy Mummy


Venus

Vi har fått en prinsessa i huset. Hon får självklart göra precis som hon vill, tex äta 2 glasspinnar till efterrätt. Visst ser hon vacker och bestämd ut, precis som en prinsessa ska vara.

Ungen börjar närma sig 3 år och nu tycker vi att det är dags att hon ska sluta med sina nappar! Jag är rädd att hennes tänder håller på att bli påverkade, plus att det är mycket bråk angående napparna. Hon får bara ha dem i sängen men hon försöker hela tiden nappa åt sig dem (haha) när vi inte ser. Vi har sagt till henne att Dummy Fairy kommer snart och tar hennes nappar och ger henne en present. Det blir nog nu på lördag. Mitt snälla kusinbarn Ebba har ritat en jättefin Dummy Fairy som ska ligga bredvid presenten så att ungen kan se hur hon ser ut. Är det nån som har erfarenhet av att sluta med napp, hur gammal, hur gjorde ni och hur gick det?

Här kommer några bilder till:

Ungens nya paraply. "Mamma, jag vill att det ska börja regna nu!"


Vi försöker plocka kokosnötter


Babyn vill så gärna bada i poolen


Men det är för kallt för den var inte uppvärmd


Lagom varmt och soligt i trädgården var det


Havet!


Men vi badade bara fötterna


Lunch på ett coolt hak


Hjälp, en farlig baby!


Julgran i solskenet


Ungen kör bil


Ocean Drive nära havet


Vårt hus som vi hyrde... det känns redan som ett avlägset minne här i kylan!

Hör och häpna, jag lyckades faktiskt pallra mig iväg till Zumba igår kväll. Och jag är glad att jag gjorde det för det var kul. Läraren Federico var fantastisk och inte helt ful att titta på heller... Jag var inte precis bäst i klassen, det var svårt! Vi såg oss själva i en stor spegel, jag tänkte vem är den där stela svettiga bruden som gör fel hela tiden? Oj det är ju jag. Men men, det blir nog bättre nästa gång.